23 november 2017
Livslångt motionerade för en välmående hjärna
Välbefinnandet efter motion brukar vara en bonus, men man gör det kanske för kroppens skull, för flåset och midjemåttet. För hjärnans välmående är fysisk aktivitet ett måste.

I den optimala av världar borde motionerande vara en del under hela livet, efter förmåga. Enligt en artikel i den australiensiska tidningen The Age pekar bevisen allt mer entydigt på att för att ha en hjärna som fungerar som bäst krävs regelbunden motion, från när man är barn till man blir åldring.

Grunden man lägger i unga år kan vara avgörande för resten av livet menar en av forskarna i studien ”A Life-Long Approach to Physical Activity for Brain Health”, Helen Macpherson. Fokus bör ligga på en hälsosam livsstil för hjärnans skull, inte kroppens utseende.

Totalt sett minskar risken för demens och Parkinson på ålderns höst med fysisk aktivitet under livets alla skeden, men hjärnan kan ha nytta av fysisk motion på många olika sätt under livets olika faser. Det kan då handla om hjärnans struktur och funktionalitet, menar Macpherson. När man är barn gynnas exempelvis inlärning av motion. Man har sett att barn i god fysisk form har bättre fungerande områden i hjärnan för uppmärksam/fokus och minne.

Mellan 40 och 60 år bygger vi våra försvar mot ålderdomens demens. Även riskerna för diabetes typ 2 och högt blodtryck minskas med träning och det är diagnoser som i andra hand kan försämra kvaliteten av de små blodkärlen i hjärnan och därmed öka risken för demens. Här är det inte bara konditionsträning som är av godo utan i första hand träning som bygger styrka.

Hjärnan är inte som man tidigare trodde färdig i tidig vuxen ålder utan vi kan påverka nyskapande av hjärnceller med fysisk träning så länge vi lever. Träning med motstånd vet man ökar på produktionen av ett hormon som har en mycket positiv effekt på minnet. Det gör både att hjärncellerna växer och att de får bättre isolering vilken gör att de kommunicerar effektivare med varandra.

Det talas ju mycket om hur man ska träna, hur jobbigt det ska vara och hur länge man måste hålla på. Till att börja verkar forskare över världen överens om att all fysisk aktivitet är bättre än ingen. Vad gäller för den motion som är för hjärnans bästa så menar forskaren Helen Macpherson att om man får upp flåset så är det ännu bättre än om man inte får det. Ett bra mått är att det är jobbigt att prata. Undantaget är tai chi och dans som även har god påverkan på hjärnan i långsammare takt.

Sedan är det väl tur att motion och träning kan uppfylla många syften och att vi människor drivs av att bli bättre på olika sporter och är fåfänga och vill bli snygga. Det går ju inte att få barnen att hålla igång i lek och sporter med motiveringen att deras hjärnor ska utvecklas optimalt, det måste vara roligt. Lika lite som det går att motivera en tonåring att sparka boll med kompisarna för att minska risken för demens som 80-åring. Kunskapen om hjärnan är viktigt, men för att hålla igång krävs en helt annan motivation, något som har betydelse för var och en och kan fungera i vardagen. Fåfänga kan faktiskt ha sina fördelar!

Källor: http://www.theage.com.au/... http://journal.frontiersin.org/...