Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Som att gå miste en smula om livet
Hur mycket tid lägger du med din smartphone eller surfplatta? Kliar det i fingrarna när du hört det plinga i telefonen, eller kliar det kanske redan innan för att du vill ge dig ut i något socialt media och se vad som har hänt?

När man ser sig omkring verkar det som att vi uppträder på ett sätt som tidigare inte var acceptabelt, någon som ignorerar en annan människa i bilen eller på restaurangen, på festen eller vid middagsbordet. Vett och etikett som funnits med i generationer har plötsligt blivit acceptabel: att dra fram sin mobiltelefon och försvinna bort när man befinner sig i ett möte ansikte mot ansikte.

David Greenfield är professor i psykologi och även en person som har grundat ”The center for Internet and Technology addiction”, ungefär översatt till ”Centret för internet- och teknologi-missbruk” där patienter behandlas för missbruk som har att göra med smartphones och teknologi-missbruk.

Över åren har Greenfield blivit intervjuad i många olika sammanhang om sitt ämne som blivit alltmer aktuellt i vår tid. Han har kallat internet för ”världens största enarmade bandit” och menar att det handlar om att varje gång vi plockar upp vår telefon sätter vi fart i hjärnans belöningssystem. Varje gång vi öppnar vår telefon för att kolla mail, något annat meddelande, Facebook eller andra sociala media vet vi aldrig vad vi kommer att finna och det skapar en spänning och förväntan. Det får en liten dos ”njutnings-substanser” att utsöndras i hjärnan, en känsla som gör att vi använder våra telefoner mer och mer.

Det är alltså ovissheten om vad vi kommer att finna, spänningen i det som skapar beroendet. Något bra kan hända vilken sekund som helst - vilket mer än väl kan liknas vid väntan på att de snurrande figurerna inne i en enarmad bandit ska stanna och förhoppningsvis resultera i att mynt forsar ut i massor.

Hur det ligger till för var och en av oss är ju naturligtvis upp till var och en att komma fram till. Smartphones är både en privat pryl och ett arbetsredskap, och var gränsen går för vad som ”nyttigt” handlar ju om vad man själv väljer. Det handlar ju om ett beteende som gör att vi missar andra saker i livet och betydelsen av ett beroende är ju just att det glidit över i att man förlorat den styrande möjligheten själv. Istället för att styra tekniken, blir man styrd av tekniken.

Livet handlar om prioriteringar och när vi tillbringar mycket fokus och tid åt något går vi miste om något annat. Betraktat lite filosofiskt är ju livet en enda rad av ”once in a lifetime experiences”. Det känner vi alla till, men det är kanske inte det mest självklara att ha å åtanke när vi känner oss nyfikna över vad som hänt på Facebook.

Att bli medveten om det egna beteendet är det första stegen mot förändring, därefter kan man göra ett aktivt val om hur man vill ha det. Pushnotiser tillhör en av bovarna i dramat - telefonen plingar till och det kan vara ett viktigt mail, ett textmeddelande från någon du tycker om eller kanske en sport-nyhet som du väntat på. Eller kanske att spela det där spelet en gång till för att se hur många poäng man lyckas skrapa ihop. Vad man kan lägga till i sin egen upplevelse är vetskapen om att det samtidigt med stor sannolikhet sker något i den inre kemin, nämligen att hjärnan utsöndrar en dos av härligt dopamin. Dopamin är inte fel, det är när dopmin-källan är på bekostnad av det andra i livet som vi också tycker är viktigt.

I nyhetsmedia dras ofta skräckexempel när mödrar går med sina telefonen helt frånvarande från sina små barn. Förnuftiga undrar vad det kommer att få för konsekvenser för nästa generation, vilket naturligtvis är en intressant frågeställning. Oavsett är det viktigt att veta att vi hela tiden gör val och att valen ger konsekvenser.

Nu plingade det till i min telefon - och jag ska bara kolla vem det var som ville något.

Källa: http://time.com/...























Spa