Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


När döden knackar på
När döden knackar på, är vi beredda då?
Den där väckarklockan som aktiveras när vi får ett dödsbud eller när vi själva eller någon i vår närhet drabbas av en dödlig sjukdom eller svår olycka. Plötsligt är den där. Den där frågan ”Om du levde varje dag som om det var den sista, hur skulle du då leva ditt liv, vad skulle du då göra, hur skulle du då relatera?”

Och vad är svaret? Hur lever vi våra liv? De flesta av oss lever som om livet vore evigt. Vilket det är i ett större perspektiv. Men inte i den här kroppen, den här dödliga kroppen. Den vi ofta är så fästa vid, vår egen och andras. Ändå lever vi inte så. Lever inte i största respekt för vår egen kropp och inte heller för andra varelsers kroppar och liv. Inte heller i våra relationer. Där slösar vi bort sekunder, minuter, dagar och kanske till och med år på att göra vårt bästa för att upprätthålla separationen, hålla distansen och kanske hellre ha rätt än att ha kärlek.

Hur stor del av kommunikationen är autentisk, ens i en kärleksrelation där intentionen från början var att vara ärlig och intim? Det är svårt, mycket svårt att se klart, när sår från tidigare blir triggade och vi går in i försvar och spel, börjar stänga av för att inte bli sårade igen. Ändå, finns sanningen där i bakgrunden någonstans. Sanningen om vad som är kärlek, om kärleken får välja. Ändå väljer vi lidandet så många gånger. Ända till den dag när det kanske är för sent. När döden knackar på. Så nästa gång frågan kommer, kan vi då ta den till oss på riktigt och börja möta oss själva och andra mer äkta?

Om du skulle ta tillvara på varje dag som vore det den sista, hur skulle du då behandla dig själv och andra?























Spa