Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Juleko
Ensamheten är kanske som värst i juletid. Då en tror att alla andra har en gemenskap att värmas i. Men hur ser det ut egentligen?

Självständighet och allmän utveckling gör att även familjer ibland kan te sig bestå av tämligen ensamma individer. Ensamhushållen är många i storstäderna och även i de med familjer knorras det inför julen. Friden i kontrasten efter julaftonens klimax kan vara stor.

Varför knorras det om vi nu vill vara tillsammans, åtminstone på julafton? Tja, det kan bli en påtvingad närhet mellan familj och släkt som inte känns lika kul i verkligheten som i den idylliska planeringen.

Så här har det kanske alltid varit. Men kan den ökade individualiseringen ändå ha något att göra med det hela? Varför inte?

Hur kommer det sig att en del kan prata om sig själva under lång tid - och ändå tro att de för ett samtal? Mottagaren för svadan är kanske i början både intresserad och empatisk. Men i takt med att tiden går, så går det från pliktskyldigt till ointresserat. Är det motsvarande ointresse för varandra som får julen att bli en tradition vi både "måste ha" och som allt fler verkar vilja undvika?
Spa