Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Finstämda hungerkänslor
Det är sommar och vardagens rutiner byts ut av nya rutiner eller att ta dagen som den kommer. Frukost, fika, lunch, fika, glass, middag och kanske något på småtimmarna. Klockan upphör att gälla och man fyller på när det börjar suga i magen eller man träffar på något oemotståndligt på utflykten. Det är ju semester.

Det pratas mycket om vad man ska äta för att gå ner i vikt utan att nämna vårt viktigaste verktyg, nämligen att känna efter hur mätt eller hungrig man är så att man äter lagom mängder. En fd dietist vid namn Ellie Krieger skrev en artikel om just det här och den fanns bland annat att läsa i den australiensiska tidningen The Age.

Som små spädbarn äter vi när vi är hungriga och slutar när vi är mätta. Det hela styrs av en inre drivkraft. Vi är födda med den förmågan, men av olika anledningar tappar många av oss kontakten med den. När vi växer upp möter vi världen och påverkas av den. Man kanske får beröm när man äter upp sin tilldelade portion, bannor när man inte äter upp den för mat får ju inte slängas, sötsaker ges som belöning när man gjort något bra, kanske blir man retad för att man har en glupande stor aptit eller en alldeles för liten. De yttre krafterna påverkar oss så mycket att det är lätt att komma ifrån de ursprungliga upplevelserna av mättnad och hunger eftersom andra drivkrafter tar vid.

Ellie Krieger berättar i artikeln om hur hon under sin tid som dietist utvecklade ett verktyg för att hjälpa sina klienter återkoppla till sitt inre sinne av hunger och mättnad. Det blev till en värdefull hjälp för dem. Det var enkelt och gick bara ut på att tilldela hungern eller mättnadskänsla en siffra på en skala mellan 1 och 10.

Siffran 1 stod för utsvulten eller extremt hungrig och siffran 10 för smärtsamt mätt. I mitten på skalan fanns 5 som var ett neutralt tillstånd då man varken var hungrig eller mätt. Målet var enligt Krieger att befinna sig kring mitten, alltså mellan 3 där man har starka men inte överväldigande känslor av hunger till 7 där man är mätt men inte jättemätt. Skalan är ju godtycklig men ändå något att hänga upp sin inre värld på.

När man ska börja äta är alltså en sak och när man ska sluta äta en annan. Semestern kan ju vara en bra tid för att lära känna sina hunger- och mättnadskänslor igen. Ät när du är hungrig på riktigt, inte uttråkad hungrig, eller hungrig för att du är ensam eller stressad. Enligt Krieger är det inte alltid man vet var på skalan man befinner sig, men man kommer långt med att stanna upp och ställa frågan till sig själv.

Trots att man har semester så har man ju inte alltid möjlighet att styra precis exakt när man ska äta. Man kanske måste ta hänsyn till andra eller så finns inte mat nära till hands. Aspekten att lära sig känna och bemästra när man ska sluta är är därför minst lika viktig. För att ge sig själv de bästa förutsättningarna för att göra det gäller det att äta långsamt, tugga varje tugga så att magen får en chans att hinna berätta för hjärnan att den har fått i sig tillräckligt. Pausa då och då under måltiden för att känna efter och sluta äta när du nått 7 på skalan "bekvämt mätt" men inte jättemätt. Bekvämt mätt ska inte förväxlas med 6 som är nästan mätt. Man får bli mätt, men det ska kännas bekvämt.

Hela listan kan översättas ungefär så här:

1 - utsvulten
2 - obehagligt hungrig
3 - starka hungerskänslor
4 - första tecknen på att vara hungrig
5 - neutral (varken hungrig eller mätt)
6 - nästan mätt
7 - behagligt mätt
8 - jättemätt
9 - proppmätt
10 - smärtsamt mätt

http://www.theage.com.au/...























Spa