Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Femtio nyanser av en film
För tio dagar sedan hade den upphypade filmen ”Fifty shades of Grey” premiär. Jag blev bjuden på premiären och gick dit. Jag har inte läst böckerna, har inte känt mig kallad att göra det och har dessutom hört att de är av mycket dålig litterär kvalitet vilket bara det i sig avskräcker mig. Jag har förstått att den här filmen kan ses med minst lika många olika filter som det finns nyanser i titeln och jag märkte snabbt att jag såg den genom mitt terapeutfilter. Efter att ha arbetat som relationsterapeut i många år så har jag mött en hel del klienter som Anastasia Steele och även några Christan Grey. Den sistnämnde är kanske inte av sådan karaktär att man tror sig finna honom söka terapi, men börjar det förflutna poppa upp så som jag såg att det även gjorde hos filmens huvudperson kan önskan om att förstå sig själv bättre, börja tränga på.

Det jag ser i filmen är två skadade personer med olika typer av trauman i barndomen. Det framgår tydligt att Christian har haft traumatiska upplevelser som har påverkat honom att stänga av all intim, nära kontakt, bli kontrollerande och dominera andra på samma sätt som han själv blivit dominerad alldeles för tidigt i livet. Han är inte bara det jag kallar love-avvoidant och sexmissbrukare utan även sociopat. En del har kallat honom psykopat, men det visas i filmen att han börjar tänka på barndomen på ett sätt som tyder på att den han är har formats där. En psykopat låter sig inte bevekas alls och kan t.o.m. ha medfödda skador i hjärnan som inte ger honom en chans att ändra sig. De är bra på att manipulera omgivningen att tro att de ändrar sig, men det är bara ett spel.

Anastasia är på ett sätt den typiska medberoende och vad jag kallar love-addicted, skadad av att inte bli sedd av sin mamma som är lika loveaddicted hon och sätter umgänget med de olika män som passerat genom hennes liv, före att vara närvarande med sin dotter. Anastasia är ett negligerat barn, vilket ofta leder till att som vuxen gå in i dysfunktionella relationer. Att hon är oskuld när hon träffar Mr. Grey är en onödig krydda som författaren hittat på för att göra historien ännu mer spektakulär. Sen hoppar Anastasia mellan att sätta några små gränser i Christians kontrollerande kontrakt och att underkasta sig på ett sätt som inte är helt trovärdigt. Hade hon haft den pondus som hon visar under kontraktskrivandet hela vägen ut skulle det kanske inte ha blivit någon historia alls. Det framgår tydligt att det finns en förklaring till varför de båda är som de är.

Filmen handlar inte om BDSM i första hand, utan om två dysfunktionella personer i en dysfunktionell relation. Om filmen ger en skev bild av BDSM kan andra uttala sig bättre om än vad jag tänker ge mig in på. Någon skrev att människor är väl inte så korkade så att de går hem och prövar detta utan att veta vad de håller på med, bara för att de sett det på en film. Jag önskar att den personen skulle ha rätt, men att människor blir påverkade av media är tyvärr verklighet, utan att de för den skull är korkade. Filmen har ett vackert foto och en suggestiv musik som ska bygga upp en sensuell stämning, med syfte att påverka tittarna, även om det jag kände inte var lust utan bara en betraktelse utifrån mitt håll som relationsterapeut och ett hopp och en innerlig önskan om att ingen någonsin ska göra något som är kränkande och som överskrider de egna gränserna av kärlek och värdighet och att alla ska kunna ha förmågan att säga nej till att bli förnedrade, förtryckta och utnyttjade.























Spa