Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Det luddiga uttrycket stress
Ja, jag tycker stress är ett luddigt uttryck. Vi slänger oss med det och det verkar ha olika betydelser i olika sammanhang. Kanske måste det vara så för att det är så.

Ibland måste man backa för att förstå, särskilt med ett uttryck som stress, som verkar ha olika betydelse och olika vikt beroende på sammanhang. Enligt Arbetsmiljöverket sjukskrivs varje år 32 000 svenskar med anledning av utbrändhet, "gått in i väggen" eller utmattningssyndrom. Mer än hälften av den här gruppen är kvinnor. I nästa andetag är det så lätt att säga att, ”ja vi stressar runt så mycket nu för tiden”, eller ”ja svenska kvinnor upplever stor stress kring julhelgerna” eller något liknande. Det låter så mycket välfärdssamhälle över det och att vi börjar känna efter sådär extra mycket - något man inte kunde unna sig förr i tiden när livsbetingelserna var hårdare.

Min spontana tanke när jag hör nyhetsuppläsare rapportera om att ”alltfler känner sig stressade på jobbet” - eller något liknande - är att ”men har arbetsförhållanden och familjesituationer blivit så mycket värre jämfört med hur det var tidigare”? Ändå så vet jag att stress handlar om något annat och det känns på något sätt fördummande att vi anses vara slavar under en reaktion som kallas ”fight and flight” som är kopplad till att bli jagad av ett farligt djur.

Stress är en fysisk reaktion som utlöses av stressorer. Stressorer kan delas in i två grupper - de som utlöser en fysisk stressreaktion hos alla människor och de som är unika för var och en av oss beroende på bakgrund och miljö. Stressorerna kan vara psykiska som att uppleva brist på kontroll, för höga krav, mental kraftansamling, arbetssituation, dålig självkänsla osv. De kan vara fysiska som sjukdom, ljud eller buller, miljögifter, värme eller kyla. De kan också vara sociala och ha att göra med ekonomi, arbetslöshet, separationer eller livstrauman som när en nära anhörig går bort. Det finns säkert fler.

Det som händer i kroppen kan då härröras till stressaxeln eller HPA-axeln som den också kallas eftersom tre körtlar är inblandande: hypotalamus, hypofysen (pituitary) och binjurar (andrenals). Stressorn utlöser den fysiska reaktionen genom att hypotalamus signalerar till hypofysen och hypofysen skickar en signal vidare ner till binjurarna. Signalerna består av olika sorters hormoner vilka är kroppens interna meddelandesystem. Binjurarna börjar skicka ut de kända hormonerna adrenalin och kortisol i blodet som beroende på situation - alltså hur kroppen bestämt sig för att bereda sig och kraftansamla (springa, bli observant eller liknande) - plockas upp av receptorer i kroppens olika delar och organ. Det är som nycklar som kommer farande i blodet för att passa på unika ställen och när de hamnar i sina ”rätta” lås händer unika saker beroende på var i kroppen ”låsen” befinner sig.

Kroppen är ju oerhört finurlig för på liknande sätt stängs systemet effektiv av, i alla fall när allt är som det ska.

Hormonet kortisol är en meddelandesignal även i icke stress-utlösta situationer och har att göra med många andra funktioner i kroppen som t ex vår dygnsrymt.

När av någon anledning den här HPA-axeln och dess finurliga cykel blir uttröttad för att den är aktiv för ofta eller under för lång tid, så kan det leda till problem och i slutändan kan det inträffa som kallas utbrändhet och utmattningssyndrom. Vad i cykeln som då inte fungerar verkar variera. Det kan vara binjurarna som blir utmattade och inte orkar bilda och skicka ut mer kortisol eller att ”avstängnings-mekanismen” helt enkelt inte fungerar så att kortisolet fortsätter att pumpas ut. Som människa får man givetvis ett antal varningssignaler innan man når till gränsen där kroppens reserver tar slut och beroende på hur man tar hand om och lyssnar på dessa så kan man påverka vad som sker.

Det finns inga lätta eller generella lösningar men vägen tillbaka blir kortare och snabbare ju tidigare man uppmärksammar sina symptom. Om man låter systemet gå i botten kan det ta år att komma tillbaka.

Stress förknippar i alla fall jag med att ”stressa runt” i för högt tempo och vilja göra alldeles för många saker, men stress i kroppens värld kan vara att träna för mycket (överträning kan leda till utbrändhet), att ha för stora krav på sig, att ha för lite att göra, att vara ensam osv.

För att läka sig själv från en negativ spiral rekommenderas generellt att man ska se över sitt intag av zink, magnesium, B-vitaminer (särskilt B6) och C-vitamin. Sömnen läker mer än något annat. Träning beror på hur nära total utbränning man är, för är man nära att få slut på sina reserver kan träning göra att man slår i botten snabbare än kvickt medan i ett tidigare skede så kan träning bidra till något positivt.

För att vårt minne ska fungera behövs en optimal mängd kortisol - för mycket och för lite skapar problem. Minnet är en av de funktioner som kan bli nedsatt vid utmattningssyndrom förutom att man blir oerhört trött.

Varför ökar sjukskrivningarna för den här typen av symptom? Är det för att tempot och kraven i samhället har ökat så pass mycket? Är det för att vi kan unna oss en sådan lyx att känna efter? Eller är det helt enkelt för att vi har tappat kontakten med oss själva och hur vi mår? Personligen tror jag mest på det sistnämnda, där i ligger också makten att förändra sitt förhållningssätt till något annat. Visst är stress något som vi fått med oss som en överlevnadsmekanism, men det är en ny utmaning att överleva i vår tid.























Spa