Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Arbetsminnet och skolan
Kunskapen om hjärnan och lärandet exploderar just nu. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, hoppas att en ny vetenskap ska utvecklas genom att smälta samman kunskap från neurovetenskap, psykologi, pedagogik och informationsteknologi. De stora vinnarna skulle vara framtidens skolbarn. Och därmed hela samhället.

– Jag vill se en ökad förståelse för var individuella skillnader kommer ifrån, och hur olika problem hänger ihop: Hur arbetsminnet ser ut, mekanismer bakom läsförståelse, varför det kan vara svårt med matematik och vad dyslexi och dyskalkyli kan bero på, frågar Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet.

Genom det forskningsprojekt som Torkel Klingberg och kollegorna på Karolinska institutet bedriver i Nynäshamn sedan 2007 har han lärt sig mycket om svenska skolelevers utveckling. Projektet följer 350 barn mellan sex och 20 år för att studera samband mellan hjärnans mognad, miljön, utvecklingen av minnet och skolprestationer.

Deltagarna har gått igenom ett omfattande testbatteri som mäter långtids- och arbetsminne, motorik samt hur de läser och räknar. Dessutom har ett gentest gjorts, i vilket man utgår från kända gener som kodar bland annat för dyslexi. 100 av barnen har även fått sina hjärnor avbildade i en magnetresonanskamera.

Torkel Klingberg skiljer ut fem teman som kan leda till en ny syn på barns utveckling och inlärning:

1. Hjärnforskning är som att öppna motorhuven och se hur de olika delarna jobbar. Kartan över matematikområden gör till exempel att vi kan förstå varför dyskalkyli och dyslexi hänger samman.

2. För att hjälpa barn gäller det att hitta dem i tid innan de förlorat värdefull skoltid genom brist på uppmärksamhet, både egen och andras. Här kan hjärnforskningen vara till hjälp.

3. Att identifiera barn med svårigheter är bara meningsfullt om det finns metoder att hjälpa dem med. De finns, men fler broar mellan neurovetenskap och pedagogik måste byggas.

4. Barnets och tonåringens hjärna är inte en miniatyr av en vuxenhjärna. Den är i stark utveckling i olika faser. Att känna till faserna kan underlätta både för lärare och föräldrar. Då kan vi förstå varför tonåringen inte planerar för framtiden (prefrontalcortex är inte färdigutvecklad) eller älskar att köra moped alldeles för fort (dålig riskbedömning, känsligt belöningssystem ger större kickar) eller varför sexåringen inte klarar att fullgöra uppdraget ”Gå till ditt rum, sätt på dig strumporna och hämta skolväskan” (många led att hålla reda på i ett outvecklat arbetsminne).

5. ”Formbarhet”. Miljön och vad vi gör påverkar hjärnan. Lugn och ro, kärleksfulla föräldrar som ökar stresståligheten, konditionsträning och olika utmaningar för arbetsminnet är bra. Långvarig stress är dåligt för hjärnan.

Vad vill du att lärare och föräldrar ska lära sig om hjärnans utveckling hos barn?

– Något som blir tydligt är hur olika våra hjärnor är byggda. Några har mycket arbetsminne, andra lite. De flesta ligger i mitten. Har man ett rejält arbetsminne är man med största sannolikhet väl rustad för att bli bra i matematik.

Det viktigaste att ta till sig är, poängterar Torkel Klingberg, att hjärnan är formbar. Det går att träna upp sitt arbetsminne och därmed koncentration och matematisk förmåga. Därför bör vi hitta barnen med svårigheter så att vi kan hjälpa dem i ett tidigt stadium.
Den översvämmade hjärnan, 2007 (Natur & kultur), Den lärande hjärnan, 2011 (Natur & kultur)























Spa